Det brutala mordet på Jina (Mahsa) Amini i Kurdistan Iran har utlöst omfattande protester i hela landet och världen, som i grunden är konsekvensen av fyra decennier av ett utstuderat grymt kvinnoförtryck och könsapartheid. I fyra decennier har regimen tystat kvinnors röster med ett ständigt närvarande hot som inte sällan verkställts med långa fängelsestraff, tortyr och mord.

För hur många människor har inte dessa fyra decennier inneburit en förlorad ungdom? Personer som gärna hade velat ha ett annat liv, där man hade kunnat skratta och leva, älska och dansa, studera och arbeta, uttrycka sina åsikter, på egen hand få välja väg i livet och vara fri att fatta egna beslut. I dag utropar de ett rungande nej till de islamistiska lagar och könsapartheid som gör kvinnor till halvmänniskor som måste ha en förmyndares – en mans – tillåtelse när de ska resa, ansöka om pass och identitetshandlingar eller teckna ett bankkonto och så vidare.

Friare liv
Dessa unga kvinnor och män, som i dag protesterar mot regimen, är medvetna och modiga och är inte villiga att underkasta sig regimens hänsynslösa förtryck. De kämpar för ett annat och friare liv, och de kämpar med sina egna liv som insats.

Regimen möter folkets protester med ohämmat våld. Över 600 unga människor, varav 73 är barn, har mördats och avrättats. Tiotusentals människor är fängslade och utsätts för barbariska former av tortyr. De senaste veckorna har vi nåtts av nyheter om att den islamiska regimen, som en del av sin könsapartheid, börjat behandla skolflickor som talibanerna gör i Afghanistan. Skolflickor har förgiftats i skolan, flera hundra är skadade och ligger på sjukhus. Regimen vill hämnas på dessa skolflickor som har protesterat för sina grundläggande mänskliga rättigheter. Detta är barbariskt och vi förväntar oss av Sveriges regering fördöma och att en oberoende kommission från FN ska granska detta.

Det mod som vi nu ser hos kvinnorna och flickorna i Iran saknar motstycke. Deras kamp har vuxit till en bredare rörelse för demokrati och allas frihet, som även tar strid för kurders, beluchiers, arabers, turkars och andra minoriteters rättigheter. I Afghanistan fråntas flickorna rätten till utbildning, rätten att vistas på offentliga platser, och rätten till ett arbetsliv, och varje försök till motstånd slås ned brutalt. Låt oss samlas i solidaritet med världens kvinnor i dag 8 mars

Vi kräver:

– Att Sverige officiellt stöttar den feministiska frihetsrevolutionen i Iran, och arbetar för att det internationella samfundet ska fördöma regimen och markera starkt emot den, som Tyskland och andra länder gjort.

– Att Sverige lyfter och påtalar för regimerna om kvinnors fri- och rättigheter i alla kontakter med Iran, och Afghanistan med flera i utrikes- och handelspolitiken.

– Att svenska organisationer och företag som fortfarande verkar i Iran och Afghanistan ska bidra till att dokumentera övergrepp som sker och medverka till att föra information in och ut ur landet samt att de svenska och internationella bolag som tillhandahåller internet och telefoni ska tillhandahålla kanalerna för folket i strid mot regimen.

– Att de EU-sanktioner som är på gång mot regimen i Iran beslutas och skyndsamt implementeras, till exempel att terrorstämpla Islamiska revolutionsgardet som dagligen mördar och avrättar ungdomar och beskjuter unga flickor. Vi vill även se liknande, hårda sanktioner mot regimerna i Afghanistan och Saudiarabien, fram till dess att en förbättring för kvinnors rättigheter har skett.

– Att Sverige som ordförandeland i EU verkar för att kvinnors och flickors rättigheter i dessa länder lyfts i FN och EU och en oberoende granskningskommission skickas till landet för att undersöka senaste gasattackerna mot skolflickor.

– Att Sverige lever upp till internationella konventioner, att kvinnor från Iran, Saudiarabien eller Afghanistan som utsätts för könsbaserad förföljelse beviljas uppehållstillstånd i Sverige. Inga av dessa kvinnor ska utvisas från Sverige. Sverige ska arbeta för att alla europeiska länder beviljar dessa kvinnor uppehållstillstånd i länder i EU.

– Att Sverige som enskilt land och inom EU kräver frigivning av alla ungdomar och kvinnor som är fängslade.

Amineh Kakabaveh, ordförande i Varken Hora eller kuvad.
Atifa Mazogy, Kvinnors plattform för jämställdhet
Parul Sharma, människorättsjurist
Clara Berglund, generalsekreterare för Sveriges kvinnoorganisationer – SKO
Mina Dennert, författare och grundare I Am Here International