Kvinnor måste få idrotta på samma villkor som män
Den nyligen avslutade EM-turneringen i fotboll väckte viktiga debatter om kvinnors rätt inom idrotten. Näthatet mot kvinnor i allmänhet och landslaget i synnerhet var bara en av de frågor som belystes mellan matcherna och lämnade en bitter eftersmak.
På den internationella arenan möter vi liknande attityder, och inte sällan direkt förtryck bl.a. genom att flickor och kvinnor fråntas sina rättigheter att delta i idrottsverksamheter. Vi menar därför att nationella och internationella idrottsförbund och aktörer bör agera och ställa krav, t.ex. genom att bedriva olika former av kampanjer vid idrottsutbyte med förtryckarregimer.
Det är ingen nyhet att kvinnor inom idrotten förföljs och trakasseras. De internationella idrottsförbunden liksom förbunden i Sverige agerar i liten skala, men många blundar fortfarande för diskrimineringen av flickor och kvinnor inom idrotten. Någon konsekvent och aktiv linje för att främja jämställdhet inom idrotten är svår att urskönja. Omvärlden har fått kunskap om olika typer av förtryck, t.ex. genom filmer som Kvinnor offside av den yrkesförbudsbelagde regissören Jafar Panahi. I filmen beskriver Panahi från Iran med stor skärpa hur unga kvinnor diskrimineras i jakten på att få gå på fotbollsmatcher.
I somras lyfte Dagens Nyheter frågan genom att beskriva hur Tahmina Kohistani från Afghanistan behandlades under OS i London. Tahmina och andra kvinnliga idrottare trakasserades ofta av sina manliga kolleger. Det märkliga är att nationella och internationella idrottsförbund i länder som betraktar sig som demokratiska inte tar ställning mot kvinnoförtrycket i länder som t.ex. Iran, Afghanistan, Saudiarabien och Pakistan. De gör det inte ens när det gäller förtrycket inom den verksamhet de själva bedriver, dvs. i idrotten. Medlemmarna i det internationella fotbollsförbundet FIFA bör alltid agera och markera att man tar ställning för kvinnors rättigheter. Det finns ett stort antal människor som varje år reser med matchdelegationer till diktaturländer där kvinnors rättigheter kränks. Där borde de kräva att kvinnor ska ha rätt att idrotta fritt och/eller se på matcher och idrottsevenemang. När det svenska fotbollslandslaget spelade en landskamp mot Saudiarabien 2006 pågick det en viktig debatt om just dessa frågor. Sedan dess har denna typ av diskussioner dock tystnat.
Vi kräver av FIFA liksom Internationella olympiska kommittén att de tar upp kvinnors rättigheter och driver frågan om att kvinnor måste få idrotta på samma villkor som männen. Idrottsförbunden i Sverige och andra länder kan t.ex. driva kampanjer med budskap om kvinnors rättigheter när de spelar match i länder där kvinnors rättigheter negligeras, samtidigt som opinionsbildning även kan bedrivas genom exempelvis pressutspel om det finnes lämpligt.
Idag kan ingen påstå att idrott inte är politik. Alla som bedriver ett utbyte med förtryckarländer har ett ansvar att föra en dialog om jämställdhet inom idrotten. Mer än halva befolkningen lever under förtryck och diskriminering från samhället i stora delar av världen. De gör det ofta i samhällets alla sfärer. De internationella idrottsorganen är könsblinda, trots att det idag borde vara fullständigt omöjligt att undgå att se hur kvinnor förföljs, trakasseras och förtrycks inom idrotten. För att få till stånd en förändring krävs idag starkare medel än, på sin höjd, diplomatiskt trixande i skymundan. Därför är det dags att höja rösten inom ett högst politiskt område som tyvärr ofta underskattas.
Amineh Kakabaveh, ordförande Varken hora eller kuvad
Ekim Caglar, ordförande Partigiani Livornesi Scandinavia
Ida Ali-Lindqvist, journalist, sportredaktör och debattör