Sabunis förslag innebär nämligen i korthet att en låglönesektor med försämrade rättigheter på arbetsmarknaden för flyktingar genomförs, det vill säga en form av lönedumpning där nyanlända får agera verktyg för att förändra grunden i arbetsmarknaden, där lika rättigheter egentligen bör gälla. Dessutom förespråkar hon reformer som innebär att föräldraledigheten på 16 månader kan inskränkas för flyktingar, beroende på när familjen kommit till Sverige.

Att det är extremt viktigt med okonventionella metoder för att få bukt med arbetslösheten bland flyktingar håller vi med ministern om. Problemet är att sådana reformer bör gå i progressiv riktning för att utveckla dagens Sverige, där fattiga och invandrare redan lever under utsatthet på grund av diskriminering och segregation.

Föräldrarledighetsförslaget motiveras med att hinder för kvinnors arbetande tas bort. Men jämställdhet mellan könen förutsätter att andra jämlikheter vi uppnått i samhället inte ska kränkas. När en minister med ansvar för jämställdhet och integration därför föreslår en utbredd diskriminering för att få bukt med segregationen är det, förutom en problemframställning som börjar i fel ände, även en skandal för en regering som förutsätts agera i demokratisk ordning.

Populistisk problemframställning

Vi är starkt kritiska till Sabunis populistiska problemframställning, där flyktingar utpekas som lata bidragsnyttjare i stället för att fokusera på att arbetslivserfarenhet och utbildning från hemländerna ofta inte tas på allvar. Eller att arbetsmarknaden lider av en strukturell rasism. Varken hora eller kuvad, VHEK, arbetar för demokrati, jämställdhet och antirasism. Vi kan konstatera att Sabunis förslag bryter mot samtliga av våra tre grundprinciper.

Några av reaktionerna har varit att förslagen innebär en sorts apartheidpolitik som gör skillnad mellan svenskar och ickesvenskar. Sådana tolkningar är lätta att förstå när en människas ursprung blir en måttstock för vilken status de ska ha ifråga om välfärd och situation på arbetsmarknaden.

Det finns ingen anledning att raljera över detta och visst är alla medvetna om att det enorma förtryck som drabbade svarta sydafrikaner under apartheideran är värre i jämförelse med Sverige i dag. Men faktum kvarstår att den här typen av förslag ändå vilar på ett tankegods baserat på idén att främlingar kan behandlas sämre än infödda.

Låt SFI gälla alla nyanlända

En rad reformer framför Sabunis föreslagna visioner är att föredra. För jämställdheten och kvinnors entré i arbetsmarknaden är vårdnadsbidraget ett enormt hinder. Där kan Sabuni sätta press på allianskolleger för att avlägsna möjligheten att förvisa kvinnor till den så kallade gyllene triangeln; ett liv mellan affären, tvättstugan och köket.

För mer generella effekter bland flyktingar föreslår vi att SFI-utbildningen ska gälla alla nyanlända, även om man kommer genom anhöriginvandring. Dessutom bör det satsas på bättre utbildade lärare och en mer samhällsinriktad undervisning, där det svenska samhället introduceras. När det gäller ungdomar och segregation anser vi att det måste skapas fler mötesplatser mellan förorten och innerstaden. Ett led i rätt riktning är att sänka priserna i kollektivtrafiken eller till och med göra det gratis under en viss ålder. Det ska inte kosta att vidga sina vyer i sin egen stad.

I grunden vilar frågan om integration på frågan om klass. Sverige är i dag ett land där rika får allt fler möjligheter att framhäva sig än fattiga. De flyktingar som kommer till Sverige när de har lämnat sitt land i all hast hamnar med stor sannolikhet i en klass som redan från början är utsatt. Att där föreslå en negativ särbehandling i stället för en positiv sådan är därför en repressiv och inhuman politik.

Amineh Kakabaveh (V)
ordförande i Varken hora eller kuvad, riksdagsledamot

Ekim Caglar
projektansvarig i Varken hora eller kuvad, frilansskribent