Vem bär ansvaret för att för att de som lever i Stockholms segregerade och socioekonomiskt utsatta förorter ska omgärdas av samma demokratiska villkor som de personer som är bosatta i andra delar av Stockholms? Varken Hora Eller Kuvad belyser några av de problem som vi kommit i kontakt med under våra sju år som verksamma i Stockholmsförorter och berättar om våra insatser i dessa områden.
De senaste åren har vi sett ökade motsättningar och utanförskap. Vi ser hur högerextrema grupper vinner mark runt om i Europa. För bara några veckor sedan utsattes Norge för ett av de värsta terrorattentaten i Skandinaviens historia. Domen av föräldrarna till tio års fängelse och utvisning för mordet på Abbas Rezai påminner om att många människor befinner sig i svåra situationer p.g.a. hedersproblematik och våld. Samtidigt fortsätter människor i förorten att marginaliseras och skuldbeläggs. I detta hårda klimat av våld, alienering och utanförskap vill vi på Varken Hora Eller Kuvad (VHEK) belysa de problem som finns i förorten och berätta om vad vi gjort under våra sju år som ideell förening.
VHEK bildades som ideellförening år 2005 och är en avdelning av den internationella organisationen, Ni Putes Ni Soumises, vilken bildades i Paris 2003. I sju år har VHEK arbetat med att motverka hedersnormer och rasism och främja demokrati och jämställdhet. Föreningen har mångårig erfarenhet av att arbeta med frågor rörande utanförskap, anti-rasism och hedersproblematik och hade därav vetskap om den utbredda förekomsten av hedersrelaterat våld och förtyck långt innan Stockholms stad presenterade resultatet av sin enkätundersökning genomförd av forskare vid Stockholms universitet. Däremot hade föreningen inte några siffror att uppvisa för de politiker som hävdar att inga insatser eller lagändringar kan göras för att hjälpa dessa ungdomar innan omfattande kartläggningar har gjorts och tillförlitliga statistiska siffror finns att tillgå. I avvaktan på politikernas agerande verkar föreningen för att motarbeta hedersvåld och förtryck i flera av Stockholms förorter.
VHEK:s arbete har skett både på individnivå med stöd och information till vuxna, ungdomar och barn, och på samhällsnivå med information- och opinionsarbete. Som del i föreningens kampanjarbete har vi arrangerat seminarier, träffat politiker och skrivit artiklar för att väcka opinion i frågan om hedersproblematik. Idag finns en utbredd okunskap inom området och VHEK arbetar ständigt för att informera och utbilda i frågan om heder.
Sommaren 2010 gick startskottet för det ettåriga projektet Glora som är en stöd- och rådgivningsservice för personer som är utsatta för våld och förtryck i hederns namn. Målgruppen för projektet är främst tonårsflickor och unga kvinnor (15-25år) bosatta i socioekonomiskt utsatta förorter och som lever under patriarkalt hedersförtryck, men vi ger även stöd åt pojkar, män och HBTQ-personer som är i behov av hjälp. VHEK:s verksamhet syftar till att ge dessa personer kunskap om medborgerliga fri- och rättigheter, samt demokratiska verktyg för att själva kunna påverka och förändra sin livssituation. Genom Glora arbetar även föreningen med förebyggande insatser i form av samtal och information till föräldrar och utbildning och rådgivning till lärare, skolsköterskor, skolkuratorer och annan skolpersonal. VHEK har dock bedrivit liknande verksamhet sedan föreningens grundande, då framför allt i södra Stockholm i samarbete med bland annat skolor, fritids- och ungdomsgårdar. Men i och med Glora kan föreningen nu satsa djupare och bredare på en kvalificerad stöd- och rådgivningsservice som vi så länge sett att det finns ett stort behov av. I tider av våld och polarisering känner vi på VHEK av behovet av hjälp och vägledning och vi ser fram emot att fortsätta stödja och stärka de personer som på olika sätt befinner sig i utsatta situationer.
Inom ramen för sin verksamhet har Varken hora eller kuvad bedrivit tjej- och killgrupper samt vuxengrupper där mest kvinnor ingått inom olika grund-, gymnasie- och folkhögskolor samt SFI med Glora och föreningens skrift, Respektguiden, som utgångspunkt. I grupperna diskuteras bokens teman utifrån såväl demokrati, mänskliga rättigheter och barnkonventionen som jämställdhet och likabehandling. Vi har under de tillfällen vi träffat dessa elever erfarit att flera unga flickor riskerar, eller står inför det faktum, att ingå äktenskap mot sin vilja. Några alarmerande fall av grov hedersproblematik har uppdagats där de drabbade flickorna mår mycket dåligt till följd av att de tvingas inrätta sina liv efter hedersförtryckets kyskhetskrav.
Därtill framkommer det att flertalet av flickorna lever under villkor där deras livsutrymme avsevärt begränsas av familjen. Dessa flickor uppger bland annat att de har svårt att hinna med skolarbetet på grund av att de ålagts uppgiften att ansvara för att sköta familjens hushållsarbete. Detta betungande arbete innebär att de direkt efter skoldagens slut måste bege hem för att ta sig an dessa uppgifter. Men under vår gruppverksamhet visar det sig att ansvaret för hushållsuppgifter även inkräktar på flickornas skoltid, eftersom de under lektionstid ombeds att komma hem för att hjälpa till med småsyskon, matlagning etcetera. I killgrupperna framträder en patriarkal kvinnosyn och en majoritet av killarna ger uttryck för starkt kvinnoförtryckande attityder och värderingar.
Även om vårt arbete fått god genomslagskraft känner vi oss ibland maktlösa då vi kommit till insikt att vår insats är föga i relation till det rådande behov av förebyggande insatser och akut stöttning och hjälp till utsatta personer. Vi frågar oss om det verkligen åligger en ideell förening att ansvara för det förebyggande arbetet av detta specifika våld och förtryck som drabbar redan utsatta individer? Borde inte detta ansvar rimligtvis axlas av samhället? Vi uppmanar berörda politiker att omedelbart lyfta frågan om hedersvåld och förtryck på den politiska dagordningen och vidta nödvändiga insatser för att både förebygga och hjälpa barn och ungdomar som befinner sig i svåra situationer till följd av hedersnormer. Insatser till attitydförändrande arbete riktade till vuxna är en annan viktig del i detta arbete. Det är barn och ungdomar det handlar om – framtidens vuxna – deras hälsa, välgång och framtid. Dessa frågor kan inte skjutas upp till morgondagen. Då kan det vara försent!
Amineh Kakabaveh,
Ordförande VHEK