Invandrade kvinnor i Stockholms förorter och på andra sådana orter är ofta analfabeter. Många vill studera men får inga studiebidrag. I det offentliga livet är de osynliga. Det finns inte mycket forskat kring gruppen. Ofta är det män som företräder dem, också i kvinnoföreningarna. Det kan också ta lång tid att förklara vad kvinnoförtryck eller hedersrelaterat förtryck är för kvinnorna, eftersom det är så normaliserat, sa Amineh Kakabaveh, ordförande i föreningen Varken hora eller kuvad och riksdagsledamot (V), som inledde ett seminarium om invandrarkvinnors situation.
Arne Ruth var samtalsledare och seminariet hölls på Socialistiskt forum i ABF-huset i Stockholm den 1 december 2012.
Nyamko Sabuni, jämställdhetsminister, pekade på den dubbla diskrimineringen av utrikesfödda kvinnor, på grund av kön och dessutom etnicitet. Var och en måste istället ses som den individ hon är, inte som nu, som del av ett kollektiv eller ett hushåll, vilket kan betyda att man förlorar möjligheterna till olika bidrag, bland annat studiebidrag.
I norra Botkyrka talade man över hundra språk, sa Vanja Möller från Botkyrka kommun. En studie om Botkyrka visade på stora skillnader i inkomst, ålder, utbildning och språkkunskaper. Stora skillnader fanns också mellan den norra och fattigare delen av
Botkyrka och den södra och rikare delen. I norr fanns en hel del barnfattigdom, ohälsa, arbetslöshet och förlorade skatteintäkter. Där stod 15% av kvinnorna och 13% av männen utanför alla samhällssystem och det var svårt att veta hur de egentligen försörjde sig. På
arbetsförmedlingen förstod man inte deras behov utan körde ofta bara över dem. Kraven på utbildning och språk hade ökat sedan 80-talet, då många av de här kvinnorna kom till Sverige. Förutsättningarna att lära sig svenska var sämre nu och infödda svenskar flydde området. Men alla dessa kvinnor ville jobba. Allt annat var osanning. Bland annat behövdes introduktionskurser för kvinnor som nu kom till landet för att detta inte skulle upprepas.
För närvarande räknade kommunen på hur mycket man förlorade i skatteintäkter på att ha dessa kvinnor utanför arbetsmarknaden. Man utredde också hur man ska organisera uppsökande verksamhet, öka utbildningsplatser och ge fler kommunala jobb med fokus på individuella behov.
Mönstret man såg i Botkyrka där kvinnor gick ut och in ur osynlighet, jobbade lite, blev försörjda, sökte socialbidrag eller andra bidrag, det var likadant som i vissa andra grupper av både män och kvinnor, sa Gertrud Åström från Sveriges Kvinnolobby. En del av
problematiken grundlades troligen för att det inte fanns krav på att kunna svenska, men det behövdes fördjupade undersökningar av orsakerna. Av undersökningarna såg man till exempel att ensamstående svenskfödda mödrar i stort sett hade det som grupper av kvinnor från Iran, och att vissa grupper av män från Finland stod helt utanför samhället. Jämställdhet måste gälla också för dem.
Varje reform och åtgärd måste analyseras ur jämställdhetssynpunkt. Var och en måste ses som en individ, inte relativiseras. Frågan var komplex. Bland romer och resande till exempel, utsattes kvinnor för tvångsgifte, trafficking och sexhandel av män inom den egna gruppen. Sådana patriarkala strukturer måste man också våga utmana.
Studien i Botkyrka stämde med hur det såg ut i Tensta/Rinkeby, sa Ann Margarethe Livh, oppositionsledare i Stockholm. Segregationen ökade, isoleringen tilltog och befolkningen kände sig stigmatiserad, definierad som den var som ett problem. Jobbtorget fungerade mer som ett kontrollorgan än som stöd, och liknade kontrollen på 30-talet. Flera kvinnor hade
tvingats söka över 30 jobb som de inte hade möjlighet att få, och att anmäla sig med täta mellanrum. De låstes sedan in i vårdnadsbidragssystem. Jämförde man med Östermalm hade mångdubbelt fler kvinnor vårdnadsbidrag i Tensta/Rinkeby. I de planerade nystartszonerna fanns inlåsningseffekten också. Lågutbildade kvinnor, som måste vara bosatta i Tensta/Rinkeby, skulle anställas till låg lön. Istället borde sociala kollektiv skapas.
Nyamko Sabuni svarade att olika metoder måste testas för att skapa arbete. Nystartszoner var en av dem. Sociala kollektiv var för övrigt ungefär samma sak. Alla reformer måste individualiseras så att kvinnor fick samma typ av ersättning som män. Hon hoppades att ändringar i föräldraförsäkringen snart skulle antas av riksdagen. Förslag till utbildning av kvinnorna skulle också läggas fram.
Arne Ruth påpekade hur svårt akademiskt skolade kvinnor hade att få arbete i Sverige. Det fanns inga regler. Till exempel bedrev universiteten systematisk diskriminering. I Svenska akademin där det nu fanns en tom plats borde nu en kvinna med utländsk bakgrund väljas in.
Eva Nauckhoff, i styrelsen för Varken hora eller kuvad