Fadimedagen 2013: Än finns det mycket kvar att göra

– Fadime-dagen är viktig för att hålla ögon och öron öppna på politiker och myndighetsutövare, för att fortsätta att slåss för universella värden. Med de orden inledde Amineh Kakabaveh, ordförande i Varken hora eller kuvad, årets seminarium till minne av Fadime Sahindal som mördades av sin far för elva år sedan.

Likt tidigare år arrangerades seminariet den 21 januari på ABF-huset i Stockholm, denna gång i den till bredden fyllda Katasalen med drygt 140 åhörare. I panelsamtalet medverkade inledningsvis Jasenko Selimovic, integrationsministern Erik Ullenhags statsrådssekreterare. Han ringade in tre områden där Alliansen inte har gjort tillräckligt ifråga om att bekämpa hedersförtrycket.

  1. Politiker är fortfarande rädda för att handskas med frågor rörande heder. Inte sällan finns det en rädsla för att möta rasismanklagelser, eller för att kollektivt skuldbelägga invandrargrupper.
  2. Det finns ingen genomarbetad idé om vad som förenar människor i Sverige. Ofta skapas det definitioner som utgår från etnicitet. När man talar vidare om kultur finns det även en risk att allt blir tillåtet, till den milda grad att kulturrelativism råder. Selimovic menar att makthavare är ”dåliga på att säga att ’kultur’ stannar vid mänskliga rättigheter eftersom det rör universella värden”.
  3. Det finns ett bristande intresse för människor som varje dag utsätts för kränkningar i hederns namn. För att hitta effektiva sätt att motarbeta detta behövs det även en förståelse för varför problemen uppstår, enligt Selimovic.

Sammantaget innebär även segregationen ett problem eftersom det finns få kontaktytor mellan olika grupper i samhället.
– Då går det inte att lösa problem som uppstår, menar Selimovic och hänvisar till den konflikt som bygger på rädsla och avstånd.

Dålig samordning och uppföljning ett hinder

Ett initiativ som väcker hopp om konkreta åtgärder är den statliga utredning av våld i nära relationer som leds av Carin Götblad. I detta arbete fästs särskilt fokus vid exempelvis hedersvåld.

– I höst fördjupas arbetet mot hedersvåld, men det vi redan nu vet är att det inom vissa områden finns många projekt och utbildningar, ungefär som öar. Problemet är att det inte kopplas ihop nationellt, menar Götblad. Som så ofta är det ett problem, på alla nivåer, att vi inte följer upp frågan om insatsernas resultat, fortsätter hon.
Götblad menar att det finns tre typer av insatser som alltid måste sättas in för positiva resultat; förebyggande, agerande och uppföljningar.
– Jag tycker även att för mycket fokus hamnar på brottsoffret, när det snarare borde vara tvärtom. Det är förövaren som borde flyttas runt, inte den utsatte, förklarar hon.
– När jag har lyssnat tillräckligt kommer vi att presentera konkreta förslag. Idag vet vi ganska lite om omfattningen av hedersrelaterat våld. Det behövs mer kunskap. Det rör sig ofta om för lite bevis och vittnen ställer sällan upp, menar Götblad.

En potentiell lösning är, enligt Amineh Kakabaveh, att göra det möjligt att göra hedersmord till en särskild brottsrubricering i juridisk mening, för att undvika att missa sådana fall i statistiken. Enligt en undersökning som Riksdagens utredningstjänst har gjort arbetar andra länder i Europa, däribland Norge, Storbritannien, Nederländerna, Belgien och Tyskland särskilt hårt för att identifiera hedersproblematiken, något som innebär att fler fall hamnar under allmänna åtal. En sådan förändring i svensk lagstiftning skulle innebära att fler fall med så kallade balkongflickor skulle kunna redas ut, menar Kakabaveh.

Solidaritet fortsatt viktigt

Gertrud Åström, ordförande i Sveriges kvinnolobby, utgick i sin presentation från ett internationellt perspektiv. I takt med globaliseringen och de digitala mediernas utveckling har det gemensamma i kvinnors lidande blivit synligare.
– Vi får information om en värld som är hemsk. Det visste vi redan, men vi får det bekräftat att det i särklass största förtrycket och övergreppet mot mänskliga rättigheter är könsförtrycket. Låt oss vara ense om det, uppmanade Åström.
Hon menar vidare att debatten om solidaritet med andra kvinnor ofta får ett skevt innehåll då attityder och folkgrupper ofta sammanblandas.
– Det behövs inget skambeläggande av män, det är inte syftet med att stå upp mot könsförtryck. Det som däremot ska skambeläggas är ett beteende. Och vi vet att beteenden är föränderliga, förklarar Åström.

I de sammanfattande panelkommentarerna återknöt Samiran Ishak från Verdandi Fittja-Botkyrka till diskussionen om rädslan för rasismanklagelser som ett hinder för åtgärder mot hedersförtryck. Ishak påpekade att många människor har lämnat patriarkala samhällen med drag av hederskultur och att det är varje människas rätt att slippa detta i Sverige.
Ishak efterfrågar en stat som ser hederskulturen som en del av sitt eget problem.
– Människor är rädda för att kallas rasister, men vi kan se skillnaden mellan att vara rasist och att skydda människor. Staten kan ta sitt ansvar utan att skylla på vissa grupper och kulturer, menar hon.

Nicklas Kelemen, styrelseledamot i Varken hora eller kuvad, som också kommenterade inledningstalarnas samtal presenterade flera konkreta förslag.
– Jag gick SFI för många år sedan. Jag anser, sedan 2001, att det bör införas en obligatorisk utbildning i kvinnors rättigheter och jämställdhet, säger han.
– Det har gått många år sedan jag bland annat kämpade tillsammans med Fadime [Sahindal] i dessa frågor. Fadime, som tyckte att detta var en självklarhet, har gått bort, men sedan ett år tillbaka finns det något som kallas samhällsorientering, där frågor om jämställdhet kan ingå. Men mycket mer behövs göras. Till exempel bör Fadimes berömda tal i riksdagen 2001 tas upp som ett grundläggande dokument när dessa frågor behandlas. Även böcker av professor Unni Wikan och andra forskare som beskriver hedersvåldets anatomi bör ingå i lärarutbildningen, anser Kelemen.

Seminariet avslutades med samtalsledaren Arne Ruths sammanfattande slutsats om att hederskulturen innebär ett förtryck av båda könen. Män som utsätts för press att utöva förtryck mot personer i sin närhet mister exempelvis förmågan att känna djupare kärlek. Dessutom hindrar förhållanden som bygger på makt och status att genuina känslor för andra människor uppstår. Detta perspektiv missas ofta i debatter om heder anser Ruth och antyder att kvinnors befrielse också innebär en positiv utveckling för män.

Ekim Caglar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *