Fadimedagen 2011 i ord

Fadime-dagen: Vilken är männens roll i hederskulturen?
Till minne av Fadime Sahindal anordnar Varken hora eller kuvad en debatt
varje år i januari. För nio år sedan mördades hon av sin egen far då hon kämpade mot
hedersförtrycket. Fortfarande är det ett allvarligt samhällsproblem bland unga invandrare.
Hedersrelaterat våld och förtryckets specifika karaktär har belysts i flera rapporter, som i
Ungdomsstyrelsens ”Gift mot sin vilja”. Den visar bland annat att 70 000 ungdomar i Sverige
inte känner sig ha frihet att själva välja sin livspartner.
Med stöd av ABF Stockholm, Sveriges Kvinnolobby, Rädda Barnen och
Tjejjouren Stockholm ägde paneldebatten rum i ABF-huset i Stockholm. Där deltog
integrationsministern tillsammans med andra män som engagerat sig i frågan om hedersvåld
och förtryck. Förutom integrationsminister Erik Ullenhag (FP) ingick också Bengt
Westerberg, ordförande i svenska Röda Korset, Alan Ali, Sharaf hjältar, Claes Borgström,
advokat och jämställdhetspolitisk talesperson (S) och Nicklas Kelemen, styrelseledamot
i Varken hora eller kuvad och från Rädda Barnens Stockholmsdistrikt. Samtalsledare var
Amineh Kakabaveh, ordförande i Varken hora eller kuvad och riksdagsledamot (V)
och Kenan Yüksel, handläggare i Södertälje kommun med erfarenhet av att förebygga
hedersvåld.
I debatten pekade Kenan Yüksel på problemet att få politiker och religiösa
företrädare att verkligen ta sig an problemet och motverka hederskultur. Man måste också nå
invandrargrupper som utåt är politiskt korrekta men säger något annat inåt. Alan Ali berättade
om arbetet inom Sharaf Hjältar. Många skolor kompromissar med demokratin. Alla barn
åtnjuter inte lika rättigheter. Exempelvis böjer sig ibland skolan för påtryckningar och befriar
flickor från gymnastik och simning. Men varje människa måste själv ha rätt att bestämma
över sin egen kropp. Också män måste ta ansvar. Niklas Kelemen påpekade att 95% av allt
våld mot kvinnor utövas av män. Konservativa, manliga enklaver i förorterna betraktar ofta
svensk jämställdhet som ett hot, som till exempel leder till fler skilsmässor och färre barn. Det
har också visat sig svårt och kontroversiellt att genomdriva åtgärder mot hedersvåld i det
svenska samhället. Bengt Westerberg underströk att hedersstrukturer inte hör ihop med någon
viss kultur eller religion, kanske snarare med klass och fattigdom. Särskilt förr i tiden har
varianter förekommit i Sverige. Bristande kontroll över kvinnans sexualitet ansågs dra skam
över familjen. Drag av ”heder” finns i alla kulturer. Begreppet bör ”avexotiseras” och inte
förknippas med exempelvis islam. Flertalet muslimer i Sverige är lika mycket emot det som
alla andra. Att diskutera förtrycket öppet och inte förtiga det för att ”skydda” olika grupper är
viktigt. Claes Borgström framhöll att förtrycket utgår från män men att också kvinnor dras in
för att trygga mannens heder. Om kvinnorna hade genomskådat detta så kanske förtrycket
hade upphört. Likaså drabbades unga pojkar då de tvingades bidra till att genomföra det.
Hedersvåld förekom också på olika håll i det västerländska samhället: ända fram till 1981
kom italienska män exempelvis lindrigt undan om de mördade en otrogen hustru.
Integrationsminister Erik Ullenhag tog också upp företeelser i Sverige som varit släkt med
hederskultur. Att föda barn utanför äktenskapet har länge betraktats som en skam till exempel,
och sambeskattning av makar har varit hinder för skilsmässa. Det finns dessutom ett slags
valhänthet hos svenska myndigheter när det gäller att värna individens rättigheter i
hederskulturer.
Vad har då åstadkommits? I panelen nämndes ökat stöd till de drabbade,
mer forskning och ökad kunskap, Nationellt centrum för kvinnofrid (NCK) i Uppsala och
strängare straffskalor för mäns våld mot kvinnor. Integrationsministern nämnde därtill
handlingsplaner dels mot mäns våld mot kvinnor, dels för att förhindra tvångsäktenskap, nio
skyddade boenden för offren samt ökad tydlighet i lagstiftningen. Där låg dock både Norge
och Storbritannien före.
Vad behövs? Ökad tydlighet i skolan sa integrationsministern, där rektorerna

till exempel inte fick vika sig för krav att låta flickor slippa simundervisning. Borgström
förespråkade en kvoterad föräldraförsäkring som skulle vara ett stort steg framåt mot
den grundliga attitydförändring i hela samhället som behövdes i jämställdhetsfrågor.
Han efterlyste också tydligare styrning från regeringens sida och krav på bland annat
idrottsföreningar att föra upp hedersfrågor på agendan. Jämställdhetsutbildning i
flyktingmottagandet och i SFI-utbildningen, sa Kelemen, och att traditionella manliga etniska
organisationer involveras i arbetet mot hedersförtryck.
Publiken efterlyste bland annat alternativa uppfostringsmodeller för
föräldrar i hederskulturer, riktad undervisning i svenska till invandrade kvinnor och ökade
resurser både för förebyggande åtgärder och till kvinnojourerna. Som svar på det senare
sa integrationsministern att ytterligare statsbidrag inte utgick eftersom risken med ökad
skattefinansiering var att det civila samhället då så att säga inkorporerades i staten.
Debatten avslutades med Amineh Kakabaveh, som framhöll att debatten i
grunden handlade om kvinnors mänskliga rättigheter. Hedersmord var en allvarlig fråga
men man fick inte glömma att mord var del av ett mer omfattande förtryck som begränsade
livsutrymmet för alla. Det handlade om ungdomars rätt i ett demokratiskt samhälle. Mycket
återstod att göra där.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *