Analfabetismen – en bortglömd del av integrationspolitiken?

När en eller kanske till och med båda föräldrarna är analfabeter drabbas barnen mycket hårt. Föräldrarna förstår inte sina barn och barnen förstår inte sina föräldrar, skriver Amineh Kakabaveh. 

Analfabetismen är ett sällan diskuterat problem, trots att vi vet att det finns. Varken sfi eller vanliga skolor har några särskilda erfarenheter av att jobba mot analfabetism. Jag har därför ställt ett antal frågor till utbildningsminister, skriver riksdagsledamot Amineh Kakabaveh.

Jag har egna erfarenheter av att ha analfabetiska föräldrar. Inte heller jag, likt hundramiljontals andra flickor, kunde gå i skolan på grund av krig och fattigdom, men även på grund av kön. Jag vet alltså hur svårt det är för många människor som kommit hit och som är analfabeter, särskilt kvinnor och unga flickor men också de som länge bott i flyktingläger.

När man kommer med krigets traumatiska upplevelser i bagaget, till ett land som man inte känner så håller man fast vid det man är van vid. Man byter inte kultur som man byter skjorta. Man söker sig gärna till dem som är i samma situation. Det uppstår enklaver där man bevarar sederna, vanorna och föreställningarna som var rådande i det land man lämnade. En av de saker som bevaras är analfabetismen – särskilt gäller det kvinnor i hederskulturen eftersom många var barn när de giftes bort för att familjen inte kunde försörja flickorna.

Ur låg utbildning och analfabetism växer svårartade sociala problem som rör hela vårt samhälle.

Jag möter många kvinnor som är analfabeter, både kvinnor som kom till Sverige för 30 år sedan och för 5 år sedan. Många unga flickor och pojkar som är födda i Sverige och många som kommit hit har föräldrar som är analfabeter eller har fått en mycket klen utbildning, och kanske inte vet vad en skola gör eller vilka förväntningar man har på barn och föräldrar.

Ett sällan diskuterat problem

De som kom till Sverige efter att konflikterna i Mellanöstern blossade upp är oförberedda på vart de kommer. De har med sig sin patriarkala kvinnosyn och sin föråldrade hederskultur. Många hamnar i segregerade och socioekonomiska utsatta områden. Det är i dessa segregerade förorter som analfabetismen kan leva vidare. Den drabbar i första hand kvinnorna. När en eller kanske till och med båda föräldrarna är analfabeter drabbas barnen i sin tur mycket hårt. Föräldrarna förstår inte sina barn och barnen förstår inte sina föräldrar.

Analfabetismen är ett sällan diskuterat problem, trots att vi vet att det finns. Senaste debatten om Pisa-mätningen och utlandsfödda barn och unga säger också en del om detta problem. Ur låg utbildning och analfabetism växer svårartade sociala problem som rör hela vårt samhälle. Samhället är inte förberett på utmaningen detta innebär.

Borde innebära ett statligt ansvar

I dag är sfi-utbildningen i Stockholm privatiserad till över 85 procent. Varken sfi eller vanliga skolor har några särskilda erfarenheter av att jobba mot analfabetism. Regeringen borde satsa mer på sfi och stoppa privatiseringar av sfi-undervisningen.

Den hänger så nära samman med kampen mot segregation, diskriminering och rasism att den inte kan överlåtas till några privata företag att ombesörja. Det som är hela samhällets angelägenhet borde vara under statligt ansvar. Och det ansvaret ska inte delegeras till privatföretag. Skolor i alla dess former borde förstatligas – barn och studenter ska inte vara till salu. De är inte kunder. Hade man haft en seriös skolpolitik hade vi förmodligen inte haft så många analfabeter och så många barn och unga som går ut grundskolan och gymnasieskolan utan betyg.

Berättelser

Sverige har haft en kraftig asylinvandring. Den här gruppen av människor består till stor del av lågutbildade, för vilka det inte har funnits någon politisk beredskap att möta – oavsett regering. Insikten om problemets allvar och lösningar mot segregerade skolor och områdena saknas.

På senaste tiden har jag kommit i kontakt med barn till analfabetiska föräldrar, ofta unga starka kvinnor och flickor som är födda och uppvuxna i storstädernas socioekonomiskt utsatta områden. En av dem berättar för mig hur det har varit: ”Att växa upp med analfabetiska föräldrar är ett handikapp och barnen känner skam och skuld när deras föräldrar inte kan vare sig språket eller förstår barnens behov av att gå i skolan, och sedan möter de ringa förståelse från skolan sida för deras situation.”

Det finns dock undantag. Jag har mött några av dem också. En av dem berättade: ”Jag växte i en liten by i Turkiet med föräldrar som var analfabeter. Jag har under senare tid blivit allt mer intresserad av hur man som barn till sådana föräldrar kan lyckas gå ut grundskola och gymnasium och sedan klara högskoleutbildning. Jag har klarat av att gå på universitetet och är i dag socionom till yrket. Jag bestämde jag mig för att hjälpa barn till föräldrar som är analfabeter.”

En annan yrkesverksam kvinna sa till mig: ”Jag märker också i mitt dagliga arbete att personalen i skolan saknar kunskap om detta ämnen och hur man ska kunna stötta och hjälpa dessa elever som har analfabeter som föräldrar”.

Frågor till ministern

Sverige har länge varit ett starkt välfärdsland med hög utbildningsnivå. Bildning och utbildning har varit viktiga delar i den svenska folksjälen. Denna möjlighet saknar tyvärr många människor.

Med anledning av ovanstående har jag i en interpellationsdebatt ställt följande frågor till utbildningsminister Anna Ekström (S):

  1. Vilka åtgärder kommer regeringen vidta för att stärka de barn som har föräldrar som är analfabeter?
  2. Avser regeringen att göra en kartläggning om antalet analfabetiska föräldrar och vuxna i Sverige?
  3. Avser regeringen ta initiativ för att utrota analfabetism?
  4. Vilka åtgärder avser regeringen att vidta för att förbättra den i dag skrala sfi-undervisningen och andra vuxenutbildning för analfabeter?
  5. Avser regeringen att vidta åtgärder för att barn, vars föräldrar är analfabeter, får förståelsen och ges ett starkare stöd i grund- och gymnasieskolor än vad som sker i dag?

Amineh Kakabaveh

Foto: Erik Johansen/NTB scanpix/TT