Segregering – En rumphuggen delegation

Regeringen har tillsatt en delegation mot segregering. Denna delegation anordnade under den gången hösten en hearing för att diskutera segregationen. Det finns all anledning att kommentera denna hearings sammansättnings. Den saknade på ett mycket uppenbart sätt ett kvinnoperspektiv. De organisationer som har lång erfarenhet av arbetet bland kvinnor i förorten inbjöds inte.

Insikten om att Sverige är ett segregerat samhälle är en tämligen sen upptäckt, trots att den funnits i årtionden. Genom tillsättandet av Delegationen mot segregationen erkänner man nu att Sverige är ett mer ojämlikt samhälle än det var för några årtionden sedan och att det nu blivit nödvändigt att göra något åt segregationen. Det är naturligtvis bra. Men segregationen består nu inte bara i att olika folkgrupper lever åtskilda från varandra och diskrimineras av arbetsgivare, myndigheter och institutioner.

Diskrimineringen och segregationen grundar sig i rasism samtidigt som rasismen förvärrar segregationen. Inom alla grupper i samhället – de diskriminerade folkgrupperna ej undantagna – finns könsförtrycket. Segregerade förorter har för övrigt en lägre nivå av jämställdhet än andra bostadsområden. Förtrycket av kvinnor tar sig olika uttryck inom olika samhällsgrupper beroende på kultur och tradition. Segregationen har medfört att kulturmönster bland invandrade, som är djupt rotade i patriarkala och kvinnoförtryckande traditioner, har kunnat bevaras i avskildhet från samhället i övrigt. Detta har bidragit till att segregationen förvärrats.

Om Delegationen mot segregation ska kunna åstadkomma ett fullödigt arbete krävs det att den inte nöjer sig med att proklamera att man ska motverka diskriminering på grund av kön som en bland många diskrimineringsgrunder. Det handlar alltså inte om en faktor, vilka som helst som kan påverka samhällssituationen en smula. Det patriarkala förtryck som finns i våra förorter har sin grund i en flertusenårig mycket fast etablerad struktur, som kräver särskilda åtgärder. Tar man inte fasta på detta har man inte något konsekvent och genomtänkt jämställdhetsperspektiv. Då blir jämställdhet bara en fråga bland många andra politiska frågor och tillmäts inte den betydelse den förtjänar.

När vi talar om patriarkala strukturer är det inte fråga om något abstrakt teoretiserande. Det tar sig högst konkreta uttryck. Ser vi inte dessa kommer vi aldrig att kunna utmana segregationen. Vi måste särskilt belysa t.ex. utrikes födda kvinnors svaga ställning på
arbetsmarknaden, de sjunkande skolresultaten för pojkar med studieovan bakgrund, kvinnors klena deltagande i förortens politiska liv eller de livsbegränsningar som hedersförtryck leder till för många kvinnor och flickor. Vad beträffar hedersvåldet kan det för unga
flickors och pojkars del handla om liv och död. Att bekämpa segregationen är att slåss för och utveckla demokratin och då är det orimligt att inte se de förtryckande strukturerna i förorterna och avstå från att ta itu invandrade kvinnors rättigheter på allvar. Men
Delegationen ser tydligen inte saken på det viset.

I snart 20 år har flera olika organisationer kämpat för invandrade kvinnors rättigheter och mot hedersvåld och har särskild kompetens när det gäller mäns våld mot kvinnor och hedersförtryck. Men de inbjöds inte till denna hearing! Segregeringsmekanismen fungerade
perfekt, eller…!?

Nedan publicerar vi det brev som några av de organisationer som dagligen kämpar mot hederskulturen och hedersvåldet lämnade till regeringen med anledning till Delegationen.

Synpunkter inför bildandet av delegationen mot segregation

Sveriges Kvinnolobby, Tjejers rätt i samhället (TRIS), Kvinnors rätt och Varken hora eller kuvad vill med detta underlag bidra med våra kunskaper och synpunkter inför grundandet av Delegationen mot segregation. Vi vill inledningsvis framhålla vikten av att kvinno- och tjejorganisationer som arbetar med hedersförtryck och hedersrelaterat våld i framtiden ska bjudas in i till relevanta dialoger om delegations uppdrag och verksamhet. Det är omöjligt att bedriva ett framgångsrikt arbete mot segregation utan att konsekvent belysa villkoren för kvinnor och flickor i utsatta förorter. Delegationens uppdrag och verksamhet måste jämställdhetsintegreras

Statliga utredningar och myndigheter är skyldiga att analysera sina förslag ur ett jämställdhetsperspektiv. Tyvärr finns det mycket som tyder på att utredningen inte fullt ut lever upp till detta. Att ett av delegationens uppdrag föreslås vara att motverka diskriminering på grund av kön tillsammans med samtliga resterande diskrimineringsgrunder är inte detsamma som att ha ett konsekvent, genomgående jämställdhetsperspektiv.

Jämställdhet handlar inte bara om frånvaron av diskriminering av kvinnor och män utan om ett önskvärt samhällstillstånd. Vi vill lyfta fram jämställdhet som en del av lösningen på de utmaningar som segregation utgör. Genom att anlägga ett jämställdhetsperspektiv framträder skillnader i livsvillkor mellan kvinnor och män, flickor och pojkar i olika bostadsområden tydligt. Först då blir det möjligt att formulera relevanta mål och åtgärder för att motverka segregation. Vi kommer aldrig att kunna utmana segregationen om vi inte särskilt belyser utrikesfödda kvinnors svaga arbetskraftsdeltagande, sjunkande skolresultat för pojkar från studieovan bakgrund eller de livsbegränsningar som hedersförtryck leder till för många kvinnor och flickor.

Jämställdhetsintegrering är vidare ett utmärkt verktyg för att leva upp till utredningens ambitioner om att främja ett helhetsperspektiv, öka effekterna av samlande insatser och synliggöra bakomliggande mekanismer till segregation.

Extremism och fundamentalism leder till förtryck av kvinnor och flickor
Hedersförtryck och segregation är två fenomen som ofta föds ur samma fundamentalism och extremism och som förstärker varandra. Kvinnor och flickor som inte får umgås med vem de vill, inte bestämma vilka kläder de ska ha på sig eller delta i utbildnings- eller arbetsmarknadsprogram kommer aldrig att få samma möjligheter i livet som andra medborgare. Att motverka hedersrelaterat våld och förtryck måste ingå i delegationens arbete allt annat vore att lämna alla de kvinnor och flickor som drabbas åt sitt eget öde.

Den demokratiska utvecklingen är inte könsblind
Det är vidare viktigt att se att vissa segregerade förorter har en lägre nivå av jämställdhet än andra bostadsområden. Att öka jämställdheten i dessa förorter är ett sätt att minska skillnaderna i livsvillkor och därmed segregationen. Att den demokratiska utvecklingen inte är könsbild är enligt professor Staffan I. Lindberg, en slutsats av en tvärvetenskaplig studie som handlar om kvinnornas roll för demokratisering och samhällets utveckling. Det finns som ovan nämnts ett demokratiunderskott specifikt för kvinnor i en rad förortsområden. Mot denna bakgrund är det avgörande att delegationen mot segregation fokuserar på flickor och kvinnors villkor i sitt arbete.

Amineh Kakabaveh, ordförande Varken hora eller kuvad (Vhek)
Clara Berglund, generalsekreterare Sveriges Kvinnolobby
Maria Rashidi, ordförande Kvinnors rätt
Mariet Ghadimi, verksamhetschef Tjejers rätt i samhället (Tris)