Nedtecknat: Kvinnor i den arabiska våren

Kvinnor i den arabiska våren
VHEK ordnar under hösten 2013 tre seminarier om kvinnor i den arabiska våren i samarbete med riksdagens Tvärpolitiska nätverk mot hedersvåld, ABF, Rädda Barnen, Forum Syd, andra organisationer och skolor ute i Stockholms förorter.

Det första seminariet om kvinnors politiska deltagande ägde rum i september och mötte stort intresse. En sammanfattning ges nedan.

Det andra seminariet äger rum på Feministiskt Forum i Botkyrka den 16 november och handlar om hedersvåld. Dit är bland andra en irakisk forskare inbjuden.

Det tredje mötet äger rum under Socialistiskt Forum på ABF-huset i Stockholm den 23 november och handlar om kvinnors rätt att bestämma över sin egen kropp är en grundsten i varje demokratisk stat. Dit kommer bland andra Mona Sahlin och aktivisten Khadidja Ksouri Ben Hassine, en av de många tunisiska kvinnor som stått på barrikaderna.

Inbjudan till seminarierna finns att hitta i nyhetsbrevet för oktober månad. Seminarierna är självklart kostnadsfria.

Varför skriver ingen om det organiserade gängvåldtäkterna i Egypten?

Attackera kvinnorna! – så reagerade makten i Kairo på demonstrationerna på Tahirtorget som började i januari 2011. Hundratals om inte tusentals män organiserades och fick lön för att bryta demonstrationerna genom att gängvåldta, ”oskuldskontrollera” , trakassera, kidnappa och till och med mörda kvinnor som deltog eller gick i spetsen för upproren mot Mubaraks diktatur. Ibland kunde man räkna till femtio våldtäkter om dagen.  Ändå strömmade kvinnorna till i oförminskat antal trots att många fick allvarliga skador eller dödades.

Kvinnor fick betala ett högt pris för att delta i fredliga demonstrationer.

Men i internationell press har det egentligen bara skrivits om en enda våldtäkt på en utländsk journalist – inget om detta organiserade våld mot kvinnor i den arabiska våren.

Nesreen Salem, från Egyptian Women´s Union, en gång grundat av den kända egyptiska läkaren och författaren Nawar El Saadawi, berättade detta vid ett lunchmöte i Sveriges riksdag, som talmannen bjudit in till. Mötet hade tillsammans med riksdagens Tvärpolitiska nätverk mot hedersvåld arrangerats av föreningen Varken hora eller kuvad. Ett fyrtiotal personer var där, bland annat representanter för politiska partier från miljöpartiet, centern, kristdemokraterna, folkpartiet och vänstern, dessutom för kvinnorörelser i Libyen och Yemen. Inför en fullsatt sal i ABF-huset i Stockholm fortsatte Nesreen Salem senare på kvällen att berätta och också dagen därpå, för tjejer och kvinnor i folkhögskolor i Botkyrka och Skärholmen, där flertalet ursprungligen kommit hit från Mellanöstern.

Våldet mot kvinnor organiseras av staten, militären och polisen, och trappas hela tiden upp. Ingen kvinna går längre säker på gatorna, inte heller turister. Det är ett sätt för polisen att hämnas på demonstranternas krav att reformera polismakten, sa Nesreen Salem.

Om en kvinna går obeslöjad på gatan blir hon lovligt byte som ”dålig kvinna” eller som tillhörig någon minoritet, exempelvis den kristna. Det händer att kristna kvinnor får håret avklippt.

När Mursi tillträdde eskalerade våldet. Han dubblade gärningsmännens löner och utnämnde dem dessutom till hjältar. Kvinnorna vågade inte berätta. En våldtagen kvinna stöts ut ur samhället och blir inte gift.  Ändå fortsatte kvinnorna att demonstrera. Ett tjugotal kvinnoorganisationer uppstod och agerade mänskliga sköldar trots riskerna, alltmedan regeringen blundade eller pekade ut kvinnorna som skyldiga. Detta ledde till ännu mera våld.

Vad kvinnorörelsen kräver nu är grundläggande demokratika rättigheter: att bli hörda,  få utbildning, hälsovård, jobb, mat och vatten för dagen. Mursi ville tvärtemot för flickor införa sänkt giftasålder till åtta år och ett lagstadgat tvång på kvinnlig omskärelse. I teve visades inslag där åttaåriga flickor visade fram en skylt där det står ”Vem vill gifta sig med mig?”. Den kvinnliga andelen i parlamentet sjönk till 1,8 procent.

Nu, efter Mursi, är det inte mycket bättre: endast fem av de femtio medlemmarna i den nya grundlagskommittén är kvinnor, utvalda, religiösa och konservativa.

Vad som händer i denna kommitté är ett slags termometer på sakernas tillstånd. Det är svårt att se hur man med den sammansättningen ska kunna ändra på en situation, där småflickor tvingas bära slöja från späd ålder och bli könsstympade. 81 procent av Egyptens kvinnor är könsstympade och det minskar inte. Sedvänjan ärvs ned bland fattiga kvinnor på landsbyden som stängs in i hemmet, utan att tillåtas gå i skolan eller utbilda sig. 41 procent av fattiga kvinnor är analfabeter. Och 3 miljoner pojkar och flickor är föräldralösa gatubarn utan några som helst rättigheter.

Kvinnor ur medelklassen utbildar sig och går ofta förbi männen på olika yrkesområden. Därför möts de också av allt detta våld. Men de fortsätter att protestera,  utsätts för våld men polisen ingriper fortfarande inte.

Ingen demokrati kan byggas när hälften av befolkningen utesluts. Kvinnorörelsen kräver en sekulär och avmilitariserad stat byggd på lag och rätt. Vad kvinnorörelsen nu behöver är allierade i kampen för sina mänskliga rättigheter, sa Nesreen Salem avslutningsvis.

Företrädare från kvinnorörelser i Yemen och Libyen på mötet bekräftade att också regeringarna i deras länder uteslöt kvinnorna ur reformprocesserna. Anna Steele (FP och ordförande i Liberala kvinnoförbundet) vittnade om hur hotfullt hon blivit bemött av polis i Kairo, som kastat okvädingsord efter henne och hennes obeslöjade följeslagare. Maj-Britt Theorin (ordförande i Operation 1325) talade om vikten att sprida kunskap om säkerhetsrådets resolution 1325 om att kvinnor ska delta i fredsprocesser. Haideh Daraghai (fil.dr. i idéhistoria och exiliransk feminist) lyfte fram likheter med utvecklingen i Iran och talade samtidigt om en ny och hoppfull anslutning av unga män till kvinnorörelsen. Gertrud Åström (ordförande i Sveriges Kvinnolobby) sa att kvinnlig könsstympning borde falla under FN:s tortyrkonvention.  Arne Ruth, samtalsledare (f d chefredaktör för Dagens Nyheter) beskrev den riksdagsmotion som Amineh Kakabaveh och andra medlemmar av Vänsterpartiet har skrivit där de bland annat vill att Sverige inleder sina undersökningar om andra staters respekt för mänskliga rättigheter med att ta ställning till hur kvinnors och barns mänskliga rättigheter efterlevs.  Han drog också paralleller till den könsapartheid som bedrivs i Saudiarabien och Amineh Kakabaveh (ordförande i VHEK) lyfte fram svårigheten att driva frågor om förtryck av kvinnor när det ofta, som nu i Sverige, knyts ihop med kulturrelativistiska inställningar.
Vid pennan, Eva Nauckhoff, VHEK

Mötet samfinansierades av Forum Syd.