Elvahundra och Tolvhundra

Under våren gjorde Vhek en kartläggning i några av Stockholms socialt och ekonomiskt utsatta förorter.
Kartläggningen bestod av enkätundersökning genomförd av 1100 barn och unga i åldrarna 12-18 samt 50-tals intervjuer med vuxna. Nu i höst genomförde vi ytterligare en kartläggning, denna gång i Göteborgs socialt och ekonomiskt utsatta förorter bland 1200 barn och ungdomar i ålder.

Båda kartläggningarna har skett i samarbete med skolorna som den har genomförts i samarbete med forskare vid olika universitet som har granskat innehåll och uppläggning. Rapporterna består av en kvalitativ del och en kvantitativ del.

I den kvantitativa delen har ungdomar i åldrarna 12 till 18 år medverkat genom att svara på frågor om sina upplevelser av frihet och ofrihet i vardagen, graden av kontroll hemifrån och friheten att få välja vilka vänner de vill, vilka kärleksrelationer de kan ha, val av livspartner och liknande. I den kvalitativa delen har vi intervjuat ungdomar mellan 12 och 18 år samt vuxna mellan 18 och 55 år.

Enkätundersökningen bestod av frågor om frihet och ofrihet samt om vad särskilt flickor fick göra och inte göra. Syftet med undersökningen var att identifiera eventuella begränsningar i informanternas vardag. Vi ville också använda den som ett verktyg i arbetet med att både synliggöra och före-bygga förekomsten av diskriminering och förtryck i hederns- och/eller religionens namn.

Vi hävdar inte att de ungdomar som besvarat våra enkäter i Stockholm och Göteborg är representativa för alla ungdomar i Sverige. Men vi vågar ändå påstå att våra undersökningar pekar på att kring 100 000 ungdomar dagligen utsätts för förtryck i hederns namn och att denna form av förtryck tenderar att gå neråt i åldrarna. Flickors frihet och rätt att fatta egna beslut inskränks av föräldrar, släktingar och av omgivningen. Även om hedersnormen också drabbar killar så är de som tydligast drabbas alltjämt tjejer och unga kvinnor. Resultatet av denna kartläggning visar också att de vuxnas frihet är mycket begränsad.

I vår undersökning Elvahundra var 54,1 % tjejer och 45,9 % killar varav 80, 6 % födda utomlands. 44% är kristna , 48 % muslimer. 3 % judar, 3 % annat och 2% buddhister.

I Göteborgsundersökningen Tolvhundra var det 52% tjejer och 48 % killar varav 49,2 % är födda utomlands. Av dem var 40 % kristna och 51,5% muslimer.

Vi ställde frågor om föräldrarnas utbildningsnivå, födelseland, religionstillhörighet och annat bakgrundsfakta för att senare kunna se om dessa faktorer har någon inverkan på eventuella begränsningar. Av flickorna i Göteborg svarade 31,6% att de kände sig mycket hårt kontrollerade och 46.8% väldigt hårt kontrollerade . I Stockholm svarade 25,4 % av tjejerna att de känner sig mycket hårt kontrollerade och 28,7 % väldigt hårt kontrollerade.

Det är t.ex. stor skillnad mellan pojkar och flickor när det gäller att få följa med på klassresor. I Elvahundra svarar 65,3% av tjejerna och 43,5% av killarna att de aldrig eller sällan får följa med på klassresor med övernattning. Handlar det om klassresor med övernattning är föräldrarna särskilt restriktiva när det gäller flickorna.

Det förekommer stora likheter mellan Elvahundra och Tolvhundra i fråga om begränsning i vardagslivet. Flickornas rörelsefrihet är också starkt beskuren vad gäller skolfester, simning, middag med båda könen, deltagande i skolans praktikantverksamhet, möjligheter att besöka fritidsgårdar, biobesök och sportaktiviteter. I fråga om umgänge över könsgränsen så svarade exempelvis 93,2% av pojkarna i Tolvhundra att de fick umgås med båda könen. För flickorna var samma siffra 23,1 %. Av flickorna fick alltså 76,9 % bara umgås med andra flickor. Samma mönster ser vi i Elvahundra där 83 % av tjejerna svarade att de inte får umgås med killar i skolan. Det är viktigt att poängtera att frågan inte handlar om ”de vill” umgås med motsatt kön utan frågan är om de ”får” får föräldrarna.

En överväldigande majoritet av de pojkar som har systrar vill inte tillåta sina systrar att ha en relationer, medan flickorna är betydligt mer tillåtande gentemot sina bröder i båda kartläggningarna.

Påtvingade medicinska undersökningar av flickors underliv är ett vanligt förekommande fenomen som drabbar för många tjejer. Med andra ord finner vi att sjukvården bidrar till förtryck genom att utföra dessa tester. Kravet på kyskhet är vanligt förekommande krav på tjejer, som befinner sig i en kultur som är präglas av heder. Våra rapporter visar exempelvis att över 70 % av föräldrarna förväntar sig att flickorna skall vara oskulder när de gifter sig.

Många ser även äktenskap som en räddning för att förhindra framtida eventuell skam och vill därför att barnen skall gifta sig med någon de godkänner, så tidigt som möjligt. Ca 50 % svarade med att föräldrarna måste godkänna deras framtida partner. 48 % i Tolvhundra och 65 % i Elvahundra svarade vidare att föräldrarna ”så smått” börjat tala med dem om äktenskap. När det gällde frågan om homosexuella relationer fanns sådana praktisk taget inte på kartan bland informanterna. Att ens ställa en sådan fråga eller prata om sådana mötte oerhört starka reaktioner bland de barn och ungdomar vi mötte.

Tilliten till skolan (Göteborg) visade sig skrämmande låg. Endast 7,4 % hyste starkt förtroende för den. Sociala myndigheter och polis har ännu lägre förtroende. 23,5 % hyste i stället förtroende för religiösa samfund. När man får problem går man alltså hellre till kyrkan eller moskén än till sociala myndigheter.

På frågan om religionens betydelse svarade 46,4 % av ungdomarna i Göteborg att religion är något viktigt. Endast 7,5% anser att religionen är oviktig. 49,7% av ungdomarna uppfattar sig själva som mycket religiösa medan 8,2 inte ser sig som religiösa alls. En stora andel c:a 50% av ungdomarna anser sig vara mer religiösa än sina föräldrar. I Göteborgsundersökningen är tendensen i alla avseenden densamma som i Stockholm.

I Göteborg har man emellertid ställt en fråga som inte ställdes i Stockholm. Man frågade om ungdomarna kände sympati för någon extremistorganisation, Daesh/IS, m.fl. Hela 11,3% svarade att de hyste sympati för en sådan. 8,3 % var osäkra. Övriga hade inga sympatier. På frågan om de kände någon som hade extremistiska sympatier svarade 13,4% att de gjorde det och 14% var osäkra. Oroväckande, minst sagt.

Det är viktigt med arbete, utbildning om man ska kunna bryta utanförskap. Ungdomarna måste få fortroende för myndigheterna och samhället. En förutsättning för detta är att de känner att de är en del av samhället. Men om man känner sig utsatt för ett mångfaldigt förtryck blir allt detta mycket svårare. Detta slår särskilt hårt mot flickor och kvinnor. Förtryck och diskriminering på grund av kön, etnicitet, tradition och klasstillhörighet är faktorer som samverkar och förvärras ytterligare då det kombineras med förtryck hederns namn.

Vi hoppas att beslutsfattarna i Göteborgs Stad och Kommun nu vill satsa resurser på det förebyggande arbetet och inte bara på att göra kartläggningar av hedersförtrycket i kommunen. Vi har svart på vitt som visar på hur det ser ut bland förorternas barn och unga. Vad som återstår att göra något åt de missförhållanden som råder där.

Amineh Kakabaveh och Guluzar Tarhan