Full respekt för kvinnors mänskliga rättigheter!

bred feministisk plattform

Blåstrumpor, Rödstrumpor, Grupp 8, förortsfeminister och en rad andra starka kvinnorörelser har genom kamp och hårda strider drivit fram grundläggande reformer både här i Sverige och internationellt:

Det gäller bland annat rösträtt för kvinnor och lika rätt till utbildning, rätten att bestämma över sin egen kropp, rätt till fri abort och förbud för en man att slå sin hustru. Kvinnor har också skaffat sig rätten att kämpa för lika villkor och lika lön på arbetsmarknaden – även om en hel del kvarstår både i den kampen och i andra frågor om lika rättigheter.

Men praktiskt taget dagligen läser vi nu om övergrepp och sexuella trakasserier mot kvinnor och unga flickor både i det offentliga rummet och på nätet, hur polisen lägger våldtäktsfall åt sidan, om tvångsäktenskap och barngifte, om hundratusentals könsstympade kvinnor i landet, att flickor och pojkar skiljs åt i bussar och skolundervisning och om mörkertalen när det gäller våld i hederns namn, om hedersmord och balkongflickor och dessutom om övergrepp mot små barn. Kränkningar och hot har ökat mot alla kvinnor och unga flickor och många invandrade kvinnor får dessutom sin frihet begränsad på ett sätt som aldrig skulle accepteras av majoritetsbefolkningen. Statliga bidrag till ideella föreningar och skolor utvärderas inte heller som de borde, trots att verksamheten ofta uppvisat solklara brister i fråga om respekt för mänskliga rättigheter, demokrati och jämställdhet.

Det demokratiska styrelseskick som vi har blivit vana vid i västvärlden ifrågasätts också internationellt, främst av högerpopulistiska partier.

Sedan en tid tillbaka är vi alltså vittne till en kraftig backlash på många områden. Feministiska landvinningar ifrågasätts. Men begränsas mänskliga rättigheter för halva befolkningen, det vill säga för kvinnor, urholkas demokratin i grunden.

Möte för Bred Feministisk Plattform den 23 oktober i ABF-huset i Stockholm.

Att denna backclash gripit omkring sig och blivit en del av vardagen och kommit till uttryck i form av sexuella trakasserier och mobbing avslöjades mycket tydligt när metoo-kampanjen lyfte på locket och visade vad som dolts under snyggt formulerade officiella fraser om jämställdhet och likabehandling.

Vi måste bli aktivister igen! Jämfört med tidigare har vågorna av reformer och aktivism till stöd för kvinnors mänskliga rättigheter lagt sig för tillfället – men nu måste vi återknyta och skapa rörelse igen!

Demokrati och mänskliga rättigheter är satta ifråga, inte minst kvinnors mänskliga rättigheter – och det i länder nära oss som vi aldrig skulle ha trott det om. Det gäller exempelvis Storbritannien, där Theresa May i juni har sagt att hon vill se över konventionerna om mänskliga rättigheter som antogs efter andra världskriget, och i Norge där den högerpopulistiska finansministern Siv Jensen kallat konventionerna om mänskliga rättigheter för omoderna – trots att de under efterkrigstiden varit ett viktigt kitt för att hålla ihop världssamfundet. Vilka frågor tror vi att exempelvis Saudiarabien skulle driva om det skulle komma till en omförhandling om FN-konventionen om mänskliga rättigheter? Eller på närmare håll, Polen och Ungern?

Dessa och andra likartade ifrågasättanden skapar stora hål i det demokratiska systemet. Vi i Sverige, EU och FN måste stå upp för de universella mänskliga rättigheterna, det är rättigheter som gäller för alla! Allt annat vore att vrida klockan tillbaka.

Nu har en rad kvinnoorganisationer i Sverige tillsammans skapat en plattform för fortsatta aktioner. Den går över parti- och organisationsgränserna. Syftet är att värna och bredda demokratin och yttrandefriheten och att ytterligare en gång slå fast de universella fri- och rättigheterna. Bara för några decennium sedan trodde vi kanske inte att vi någonsin skulle behöva göra det igen, efter nittonhundratalets två fruktansvärda världskrig.

Detta är innehållet i plattformen:

Utifrån en bred feministisk plattform vill vi kämpa för:

• Alla människors lika värde, oavsett kön, ålder, religion, kultur, etnicitet och sexuell läggning, samt för frigörelse och jämställdhet mellan kvinnor och män.
Detta är vår etiska grund.

Detta vill vi göra genom att:

• Slå vakt om den sekulära rättsstaten, vårt demokratiska samhälle och om kvinnors fulla mänskliga rättigheter.

• Sluta att relativisera förtryck av kvinnor och flickor inom olika grupper, inklusive hedersrelaterat våld.

• Garantera kvinnors och flickors rätt att röra sig fritt i det offentliga rummet, vilket skall hållas öppet på samma villkor för tjejer och killar, kvinnor och män.

• Motarbeta våld och sexuella trakasserier – inte bara handgripligt utan också på nätet.

• Säkra att statliga och kommunala bidrag till ideella föreningar och skolor används i enlighet med lagar och riktlinjer för demokrati och mänskliga rättigheter, inte minst kvinnors, flickors och HBTQ-personers fulla mänskliga rättigheter.

• Stå på kvinnors och flickors sida i socialt och ekonomiskt utsatta förorter.

Hittills har följande organisationer och enskilda skrivit på:

Amineh Kakabaveh, ordförande, Varken hora eller kuvad (VHEK)
Eva Nauckhoff, VHEK
Carina Hägg, Ambassadör för VHEK
Anna Giotas Sundquist, ordförande, Sveriges Kvinnolobby
Clara Berglund, generalsekreterare, Sveriges Kvinnolobby
Sofia Jarl, ordförande Centerkvinnor
Anna Kläppe, generalsekreterare Centerkvinnor
Gulan Avci, ordförande för Liberala kvinnor
Ewa Larsson, ordförande för Gröna Kvinnor
Carina Ohlsson, ordförande S-kvinnor
Iréne Matthis, Grupp 8
Gunilla Thorgren, Grupp 8
Ebba Witt–Brattström, Grupp 8
Suzanne Osten, Grupp 8
Monica Green, ordförande UN Women nationella kommittén Sverige
Maria Rashidi, ordförande Kvinnors Rätt
Halala Rafi, ordförande IKKR, Kvinnojouren Nina
Seyran Duran, ordförande för Kurdistans kvinnoförbund i Sverige
Sara Mohammad, grundare och ordförande för Riksorganisationen GAPF- Glöm Aldrig Pela och Fadime!
Zeliha Dagli, ordförande, GRÄNSLÖS KYBELE kvinnoförening