Författare: vhek

Meheret Dawit är från Eritrea men lever sedan många år i Sverige. Hon arbetar idag som lärare. I flera år har hon arbetat med att bekämpa förtryck i hederns namn.

Tre intervjuer som blev ett referat: Hedersmorden på Fadime Sahindal och Pela Atroshi har rönt stor uppmärksamhet i medierna. De är dock toppen på ett isberg. I hederskulturen ingår en vardag som skiljer sig avsevärt från andras i Sverige – särskilt när det gäller unga kvinnor situation.

Carin Götblad, tidigare chef för Stockholmspolisen och regeringens utredare om våld i nära relationer, numera chef för Uppsala polisdistrikt, intervjuas här i Förortsfeministen om sin syn på hederskulturen och våld i hederns namn – om svårigheterna och möjligheterna att komma till rätta med problem som inte bara är polisiära utan angår hela samhället.

Özge Öner, forskare vid Institutet för Näringslivsforskning, skrev till Förortsfeministen, om sina erfarenheter och reflektioner under sin tid i Turkiet.

Regeringen har tillsatt en delegation mot segregering. Denna delegation anordnade under den gången hösten en hearing för att diskutera segregationen. Det finns all anledning att kommentera denna hearings sammansättnings. Den saknade på ett mycket uppenbart sätt ett kvinnoperspektiv. De organisationer som har lång erfarenhet av arbetet bland kvinnor i förorten inbjöds inte.

Om invandrade kvinnors framtid Arbetarrörelsen i Västeuropa – inte minst i Sverige – har haft ett komplicerat förhållande till kvinnornas kamp för frigörelse. I det borgerliga samhället, liksom i det tidigare feodala, var – och är – kvinnorna fortfarande underordnade männen. Det var männen som fattade besluten. Kvinnorna hade att följa dem. Detta oavsett vilken klass det handlade om.

Under 1900-talet stärktes kvinnornas ställning i det svenska samhället. Det lagstiftades om kvinnors rättigheter. Rättigheterna kom på pränt. Man kan läsa om dem i våra lagtexter. Men hur var det med tillämpningen och vilken blev effekten av de nya fina lagarna?